Idag tänker jag prata om säkerhetsalternativ, specifikt skillnaden mellan att skydda sig själv och att låta staten göra det. Anledningen till att jag tar upp det här just nu är med anledning av vad som hände i Norge förra veckan. Jag vet att det är ett öppet sår för många, och jag vet att känslor lätt tar över resonemanget. Försök att läsa igenom och tänka på vad jag skriver innan du blir arg. Jag har all sympati i världen för offren och deras familjer. De som dog på Utöya och de som överlevde genomled sann terror, och jag hoppas att förövaren får som han förtjänar.
Många frågar sig själva, sina folkvalda ledare, och mig, varför samhället tillåter sådana här personer att inneha skjutvapen. Varför tillåts någon alls att ha ett vapen med vilket man kan mörda tjogvis med människor på en och en halv timme? Svaret är komplicerat, men som motfråga kanske man kan undra varför ingen ansvarig människa på en ö med 600 ungdomar var tillräckligt beväpnad för att kunna stoppa ett sådant dåd på en och en halv timme.
Där kommer frågan om säkerhet, frihet och kontroll. Staten kan absolut ta ett ansvar för individuell säkerhet. Men för att kunna ge garantier om sådan säkerhet måste staten utöva en stor mängd kontroll. Det är lätt att dras till tanken om att bara förbjuda skjutvapen när man ser hur fruktansvärt människorna på Utöya led. Men hade det hjälpt? Förövaren hade ju uppenbarligen inga problem med att bryta mot lagar om mord, så varför förväntar vi oss att han hade följt lagar om skjutvapen? Nej om staten vill kontrollera huruvida medborgare kan mörda andra medborgare så krävs tuffare tag än så. De måste veta var du är och vad du gör nästan konstant. Alla medborgare måste kunna lokaliseras och deras handlingar verifieras för att kunna garantera deras och andras säkerhet. Är du villig att bo i en inmurad stad där dina rörelser in och ut ur byggnader bevakas av staten? Där dina inköp måste godkännas och där grannarna skriver rapporter om dina handlingar?
Alternativet är frihet och ansvar. Medborgare som vill ha frihet att göra som de vill, måste ta ansvar för sin egna och sina grannars säkerhet. Detta är ett tungt ansvar att ta, ett ansvar som många gärna hade sluppit. Men det är en kostnad för frihet. Det är även ett problem för staten. Staten har ju ett mandat från medborgarna att förse dem med säkerhet, och det är svårare att göra om man även ger dem möjligheten att förse sig själva med säkerhet. Därför vill de flesta stater påstå att de är ansvariga för medborgarnas säkerhet. Under den fanan kan de ta ifrån medborgarna sin självklara rättighet att försvara sig själva genom att förneka dem verktyg och möjlighet. Som vi tydligt ser från händelser över hela världen är staten inte kapabel att förse medborgare med både frihet och säkerhet.
För att staten ska kunna ge beskydd måste staten utöva kontroll. För att bli beskyddade av staten måste medborgarna acceptera att bli kontrollerade. De som söker frihet från kontroll måste alltså ta över en stor del av ansvaret för sitt eget och andras beskydd. Det är en ganska enkel verklighet, frågan är bara vilken version av ett samhälle du själv vill bo i.
Många frågar sig själva, sina folkvalda ledare, och mig, varför samhället tillåter sådana här personer att inneha skjutvapen. Varför tillåts någon alls att ha ett vapen med vilket man kan mörda tjogvis med människor på en och en halv timme? Svaret är komplicerat, men som motfråga kanske man kan undra varför ingen ansvarig människa på en ö med 600 ungdomar var tillräckligt beväpnad för att kunna stoppa ett sådant dåd på en och en halv timme.
Där kommer frågan om säkerhet, frihet och kontroll. Staten kan absolut ta ett ansvar för individuell säkerhet. Men för att kunna ge garantier om sådan säkerhet måste staten utöva en stor mängd kontroll. Det är lätt att dras till tanken om att bara förbjuda skjutvapen när man ser hur fruktansvärt människorna på Utöya led. Men hade det hjälpt? Förövaren hade ju uppenbarligen inga problem med att bryta mot lagar om mord, så varför förväntar vi oss att han hade följt lagar om skjutvapen? Nej om staten vill kontrollera huruvida medborgare kan mörda andra medborgare så krävs tuffare tag än så. De måste veta var du är och vad du gör nästan konstant. Alla medborgare måste kunna lokaliseras och deras handlingar verifieras för att kunna garantera deras och andras säkerhet. Är du villig att bo i en inmurad stad där dina rörelser in och ut ur byggnader bevakas av staten? Där dina inköp måste godkännas och där grannarna skriver rapporter om dina handlingar?
Alternativet är frihet och ansvar. Medborgare som vill ha frihet att göra som de vill, måste ta ansvar för sin egna och sina grannars säkerhet. Detta är ett tungt ansvar att ta, ett ansvar som många gärna hade sluppit. Men det är en kostnad för frihet. Det är även ett problem för staten. Staten har ju ett mandat från medborgarna att förse dem med säkerhet, och det är svårare att göra om man även ger dem möjligheten att förse sig själva med säkerhet. Därför vill de flesta stater påstå att de är ansvariga för medborgarnas säkerhet. Under den fanan kan de ta ifrån medborgarna sin självklara rättighet att försvara sig själva genom att förneka dem verktyg och möjlighet. Som vi tydligt ser från händelser över hela världen är staten inte kapabel att förse medborgare med både frihet och säkerhet.
För att staten ska kunna ge beskydd måste staten utöva kontroll. För att bli beskyddade av staten måste medborgarna acceptera att bli kontrollerade. De som söker frihet från kontroll måste alltså ta över en stor del av ansvaret för sitt eget och andras beskydd. Det är en ganska enkel verklighet, frågan är bara vilken version av ett samhälle du själv vill bo i.
Inlägg
